Vinden vände höstkappseglingen

Vinden vände höstkappseglingen

Detta är en personlig fundering efter höstkappseglingen, Chi med Ville och jag själv (Gustaf) hade varit till Tammerfors på FM för att konstatera att vi ännu en gång misslyckades att nå den placering vi ställt som mål. I de svaga vindarna första dagen hade vi skotat alldeles för hårt, (konstigt då det varit vårt favoritväder). På den tredje dagen och sista starten fick vi äntligen upp farten och var nära topp tio.

Nu på höstkappseglingen (vi var bara tre båtar) ställde vi båten för svag vind 3-5 m/s och seglade först med ganska lös skotning samma fart eller kanske lite bättre än Alfred i Courage, Alfred och William var snabbare undanvind och gick om oss på båda länsarna, på den tredje kryssen hade Alfred fått upp ett försprång och kunde bevaka oss över mållinjen.

I den andra starten vände vinden mot norr och blev mycket kraftigare, i vindbyarna hade vi kanske över 10 m/s. Tack vare en ganska bra start och att vi kunde trimma om, cunningham, kick, hårdare skotning, hårdare spännt förstag och en attityd att det går (det gick ju bra för JO hela sommaren), kunde vi segla ifrån Courage (de hade vissa problem men ändå) trotts ett grundtrim för svag vind.

Det hade varit roligt att se hur långt farten räckt om alla båtar varit på startlinjen men det får jag inte veta nu, förhoppningsvis nästa sommar.

När det gäller FM är det nog så att man borde delta i flera tävlingar utanför hemstaden under sommaren, för oss blir det först en dag då man märker hur fort de andra seglar, sedan en dag att tänka om och till sist en dag då man seglar på den nivå man kan. Mera träning och den rätta inställningen ska väl någon gång börja ge resultat, för vår fleet blir nog snabbare fast det inte riktigt ser ut så.

Och tack till Daniel Söderlund som var min besättningsman då Ville måste jobba.

Chi, Gustaf Sandström